Kom aldrig mer tillbaka (men snälla gå inte)

Det är något stort och väldigt modigt att kunna erkänna att anledningen till att man blir elak,dum och en liten jubelidiot i vissa situationer,helt enkelt är att man känner sig så liten och livrädd. Rädd för att inte räcka till och rädd för att bli lämnad. Rädd för att förlora något man älskar.
Det är stort att kunna se igenom sina egna svarta känslor och erkänna det. För sig själv och den man blir arg på.

"Jag lever varje dag med rädslan att hon ska lämna mig", Sa Micke Persbrandt i en intervju på den tiden det begav sig med den där Maria.
 

Det är stort och beundransvärt att kunna erkänna det.
det ska du veta min vän...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback