Om du hade försvunnit.

I huset brevid där vi bor,så bor det en man som alltid sitter i sitt köksfönster och följer oss med blicken. Han har sitt köksfönster mitt emot vårat och man kan tydligt se att han studerar oss när vi grejar på och rör oss i köket. När man kommer ut genom ytterdörren vrider han alltid på huvudet,följer våra steg mot bilen och tittar inte bort föränn man kört ut från gården.

Läskigt! menar de jag påpekat detta för men jag vet inte om jag kan hålla med. Jag tycker det känns nästan lite.. .ja...tryggt med någon som följer ens liv på avstånd. Jag brukar fundera på, att om jag levde ensam och en dag föll ihop och skadade mig på golvet alternativt dog, hur länge hade det tagit innan mannen i fönstret hade börjat sakna mig och undra var jag tagit vägen?

Jag tänker på alla notiser man läst i tidingen om människor som dött i sina hus och lägenheter och sedan legat där i flera veckor och inte blivit upptäckta föränn grannarna har börjat känna liklukt i trapphuset. Det är en sorglig tanke att mäniskor kan ligga döda i tre-fyra veckor utan att en enda annan människa saknar dem och undrar var de tagit vägen.

Och jag tänker på mig själv och undrar hur länge det tagit innan någon bröt upp min dörr om jag försvunnit och inte hört av mig på en tid under veckorna då jag lever själv i Umeå t.ex.?
Jag och S pratar ju med varandra minst 3 gånger om dagen så han hade nog blivit väldigt orolig och förstått att något var fel om han inte fick tag på mig på en hel dag. men om vi bortser från honom..

Min mamma hade nog blivit orolig på riktigt efter ..säg 2,högst 3 dagar. Hon vet att jag inte alltid har tid att svara och glömmer att ringa upp.
Mina vänner hade det nog dröjt ytterligare några dagar för. Vi lever alla hektiska liv och har alltid tid att höras i telefon. Vi telepaterar tankar istället ;)
Och mina klasskompisar i skolan....ja de hade nog börjat fundera var jag höll hus efter några dagars frånvaro men inte så pass att de skickade någon att bryta upp en låst lägenhetsdörr. Det är ju som bekant inte närvaroplikt på universitetet och ibland väljer man ju helt enkelt att plugga hemma.

och hur länge hade det tagit innan jag blev orolig?

Ikväll tror jag jag ska höja min had och vinka till min granne mittemot. jag är glad att han ser mig.


Kommentarer
Postat av: sistah

Gör det,vinka åt mannen nästa gång du ser honom!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback