How do I?
Ibland undrar jag hur jag ska klara av att arbeta som sjuksköterska. Som idag,när jag satt med på ett möte där allt bara var överjäkligt sorgligt och min patient grät och de anhöriga grät. och jag satt där,också med tårar brännande bakom ögonlocken och en klump i halsen och försökte vara det vi så fint kallar "proffessionell". Hur ska jag lära mig klara av känslan att inte kunna göra något mer när det ändå finns så mycket kvar att göra? Hur ska man lyckas få bort känslan av otillräcklighet som lägger sig som ett tungt täcke över mig fast anhöriga strör lovord om tiden som varit?
Ibland kan jag känna mig sugen på att se en riktigt sorglig film, ett riktigt tårdrypande drama sådär. Idag känner jag att det verkliga livet och "naturens naturliga gång" är det sorgligaste som vi kan betrakta ibland.
"I remember what you used to say
That Things won't tumble down
but Now we're here
And finally it changed
We are not standing on solid ground.
Where will I be 365 days from now,
tell me?
what would I feel 365 nights without you?
what would I do?"
Ibland kan jag känna mig sugen på att se en riktigt sorglig film, ett riktigt tårdrypande drama sådär. Idag känner jag att det verkliga livet och "naturens naturliga gång" är det sorgligaste som vi kan betrakta ibland.
"I remember what you used to say
That Things won't tumble down
but Now we're here
And finally it changed
We are not standing on solid ground.
Where will I be 365 days from now,
tell me?
what would I feel 365 nights without you?
what would I do?"
Kommentarer
Trackback