Om att nå en klyschighetsgräns,och passera den.



Att sitta på ett tåg påväg hem och lyssna på den här låten i ipoden,det är baske mig lite för klyschigt. T.o.m. för att vara jag! Men bara de som vet hur det är att stå med varsin fot i två olika hem vet vilken lättnad det är att får komma hem. Till ett enda hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback