novey

Jag tänker på möten jag haft idag på mitt jobb. Jag tänker på hur livet kan slås undan för oss på ett ögonblick, fast vi inte har tid med sådant,fast man snart ska bli mormor eller fast man hade en semesterresa inbokad. Jag tänker på hur hur saker som man trodde var viktiga plötsligt inte längre finns i ens tankevärld och hur saker man aldrig tidigare reflekterat över plötsligt är det enda som betyder något. Jag tänker på att vi tror vi är odödliga men att vi egentligen inte vet någonting om liv och död.

Jag tänker på vilken enorm inneboende kraft de flesta människor bär på, när saker händer som man aldrig tror man kommer orka med,när verkligheten blir mer sorglig och orättvis än man någonsin kunde drömma om och när livet aldrig mer blir sig likt. Jag tänker på hur bekymrad jag var över min halvtaskiga hårfärg innan jag gick till jobbet imorse och hur jag sedan träffade någon som fått allt sitt hår avrakat för att överleva och som idag kunde sitta och skoja om en frisörtid hon hade på onsdag men som hon funderade på att avboka. "-eller ska jag be om en permanent?" skrattade hon och strök handen över sitt stubbiga huvud.

Jag tänker på att jag är lycklig. Jag är lycklig när jag går ut en sen kväll i juli för att låta hunden kissa och det luktar av regn och sommar. Jag tänker på att vi ofta lever mitt i lyckan utan reflektion och borde sluta jaga den. Lyckan kan vara som mest närvarande en sketen onsdagkväll mitt i veckan. Jag är lycklig här och nu. Imorgon kanske jag inte finns längre.