novey

Igår hade jag och S besök av en 12 dagar gammal kille. Vi och resten av hans familj såg Let´s dance finalen med halva ögon men lille Vincent var mest intresserad av att ligga och sova. Här ligger han och snusar så gott och missar de spännande slutdanserna på min karls svettiga underställ. (Vi har ju som sagt en förmåga att klä upp oss när vi får besök i den här familjen!)

Jamen här sitter jag och nätshoppar! Jag tittar på Herve Leger-kopiorna som dyker upp på diverse nätsidor och som de stora bloggerskorna hyllar. Jag fattar ingenting - jag hade känt mig som en tant från tv-serien Dynastin i en sån där!?

Nej vet ni,inte ens den här lilla snäckan kommer undan med de där byxorna som visas på TV-reklamen just nu.

Jag tränar mig på att inte behöva vara så jäkla duktig jämt. Jag hade ett samtal angående en patient som jag hade behövt ringa idag på jobbet men eftersom jag redan slutat för en kvart sedan så bestämde jag mig för att vänta med det samtalet till imorgon. En helt naturlig prioritering i de flesta yrken men jag har,i mitt jobb, jättesvårt för sådant och självklart sitter jag här hemma nu och funderar på det där samtalet. (Fel att ge sig?,tänker jag till mig själv!)

men typiskt! Inte har jag fått nosa på nykläckt bebispojke den här veckan inte! Vi har intagningsstopp på jobbet p.g.a. vinterkräksjuka och det är verkligen inte brukligt att fara och hälsa på minimänniskor efter att ha vistas i smittohärdar av den slagen hela dagarna. S retar mig och säger att han ska åka och titta på nybebben utan mig men det har jag minsann förbjudit honom. Men på måndag lilla V, då ska moster Ida gulligulla dig halvt fördärvad! var så säker! :)

Åh vilken härlig ledig måndag det har varit! Efter att jag och goshi tagit en härlig långpromenad i matchande träningskläder (jo nästan!) så fick vi den glada nyheten att Jennifers lillebror äntligen kommit till världen! Välkommen lille prinsen,vi kan knappt bärga oss tills vi får se och lukta på dig! Grattis L och R,vad ni kan!! :)

Men vadå,hur gick det här till?? När jag brassade hem från jobbet 21.45 höll ju Måns,den lilla blåbärspajen på att vinna melodifestivalen men när jag kommer hem en kvart senare så möts jag av en operasångerska som tagit hem hela paketet? Hallå i holken? (men jag är absolut inte upprörd,för det är tantvarning att bli upprörd över melodifestivalen. Bara så ni vet!)

Igår kväll innan jag skulle somna så blickade en stor gul fullmåne in på mig genom sovrumsfönstret och som ett brev på posten så har jag hela natten sovit oroligt,drömt konstigt,snurrat,vridit och vänt på mig. Jag slår vad om att min far inte heller haft en god natts sömn. Det är de där vampyrgenerna man går och bär på!

Jag vet att jag inte borde, men efter att ha kollat ett avsnitt på kanal 5´s webb-TV medan jag tog mig en efterjobbet-vila på soffan i eftermiddags, så kan jag helt enkelt inte låta bli. Jag måste få kommentera Linda Rosings dejtingsåpa "den rätta för Rosing". Jag bara måste,det är helt enkelt för horribelt för att lämna okommenterat,är det okej? okej?

"Jag skulle gärna hjälpa dig upp
och kunna lysa upp den väg du springer.
Om jag kunde vagga dig varm och lugn?
Jag hör nog samma röst och bor i samma land
med samma klockor som ringer.
Du går aldrig ensam genom dunkla rum.."
(Lars Winnerbäck, Dunkla rum)

Du går aldrig ensam genom dunkla rum! Vi tänker på dig!

Jodå,här sitter man dagen efter sin födelsedag och känner sig ung i sinnet! Jag inledde de första 9 timmarna av min bemärkelsedag med en kaotisk dag på jobbet. Det blev inte så många steg gjorda heller efter som jag mest satt i telefon kändes det som och agerade någon slags sambandscentral. Sekreterarjobb - det borde stå med som arbetsuppgift på mitt anställningsavtal!
Efter jobbet hoppade jag i bilen för att hämta min lilla tårta och sen begav jag mig hemåt för att hämta upp S för vidare färd mot mor och far. I kullen bjöds det på mat,presenter,hipphipphurra och chokladmoussetårta. När kaffet var uppdrucket åkte vi hemåt igen och framåt kvällskvisten trillade alla damer plus några herrar in för ännu mer tårta och kaffe. Tack mina fina vänner för er närvaro och fina blommor och paket. Ni är helt klart guld värda.
Vid midnatt somnade jag ovaggad ungefär i samma sekund som huvudet nuddade kudden.

Ikväll firar vi min vapendragare kissekotten. Det är hårda kalasdagar i dessa tider.

Det bästa med att fylla år i mars är att man alltid får tulpaner!


Vissa av mina vänner verkar dock varit lite väl hårda med tårtätandet.

Den stora stegtävlingen har dragit igång på jobbet den här veckan. Utrustade med våra nya stegräknare så ska vi bli det bästa landstingslaget i Sverige hade vi tänkt och det har utvecklats en smärre mani i arbetslaget! Steg - det är det första vi pratar om vi morgonrapporten och det här med hissåkande är ett minneblott när man efter arbetsdagens slut ska bege sig till omklädningsrummen 8 våningar ner. Helt plötsligt slåss vi nästan om att utföra arbetsuppgifter som bringar många steg på våra svarta små räknare. -JAG GÖR DET!, ropade tre av mina kollegor i munnen på varandra när det var en waranlista som skulle hämta från arkivet 4 våningar ner och när pappret i faxen tog slut flög jag upp ur kontorsstolen för att få gå och hämta en ny bunt från förrådet längst bort i korridoren. Bilen ställer jag längts bort på parkeringen och jag säger er,detta kan nog lätt utvecklas till något icke hälsosamt för de med anlag för besattheter.