Tankar om flytt.
Varje gång jag står där och torkar ur köksskåp och slår in glas i tidningspapper tänker jag; Aldrig mer!
Jag tänker att jag aldrig mer ska flytta, flyttpacka och flyttstäda. Jag har gjort mitt! It´s enough. Nu är det bra!
Men ändå gör jag det gen. Jag hamnar där igen. och jag förbannar mig själv över hur lättvindigt jag kunde glömma hur utmattande - inte minst för nerverna - det är. Det är ALLTID mer jobb än man tror - hur mycket man än förberett och det tar ALLTID längre tid än man tror.
Finns det inga servicelägenheter man kan flytta in i redan nu? Anpassade och klara utan trösklar, extrautrymme på dasset så rullatorn får plats och med timer till spisen? Där hade vi väl kunnat flytta in så är man liksom på plats och behöver inte utstå det här en gång till. Och när man ändå håller på - varför inte skaffa sig en godman som betalar ens räkningar och kanske någon som kommer och duschar mig en gång i veckan också? Sen får mina barn flyttstäda den dagen jag beger mig vidare. För dit man ska då behöver man nog inte rulla in glasen i tidningspapper.
När sommaren står för dörren.
Jag älskade den nya filmen. Alla filmkritiker (ofta män i medelåldern. ungefär som att sätta mig att kommentera fotbolls-VM?) sågar och förfasas men man måste ju liksom ta det för vad det är. Vill jag se en film som kommer vinna filmpriser och Oscars så går jag ju inte och ser SATC. Vill jag äta fint uppdukad mat på vita dukar så går jag inte på donken. Bröllopsscenen med Liza Minelli i början av filmen är bara klockren - precis så tänker jag mig att festen på mitt bröllop ska se ut!;)
Jag har jobbat min sista dag ute i Molkom idag. För hur länge vet man aldrig. För alltid? Till hösten? Only time will tell. Jag är glad att jag gjorde det här och när jag körde hem från jobbet idag så insåg jag hur VACKERT omgivningarna här omkring är. Vyerna utanför bilfönstrerna är som tagna ur vykort. Blommande ängar, gröna fält med kossor som betar och glittrande vatten. Jag inser ju att jag lämnar det här stället precis när det är som allra allra vackrast och jag har den här låten som soundtrack i huvudet.
Sveriges härligaste kör - Glada Hudik.
Ihh. I can´t wait! :)
Om torsdagnatt.
Inatt vaknade jag 02.30 av att grannen i lägenheten under sjöng sånger, helt utan bakgrundsmusik så högt att jag kunde urskija varenda ord i texten. han verkar gilla dansband. Tur, för det gör ju jag med! Inga konstigheter.
fåtöljsugen.
Jag är fåtöljsugen. Någon av dessa hade varit perfekt i vår hall känner jag. Perfekt att sitta på när man knyter skorna..eller som det brukar bli i familjen Lahdenperä/Lindahl, att begrava under ett berg med kläder.
Jag har haft en kaotisk arbetsdag. Det brukar liksom bli så när man tänker tanken "idag verkar det bli lugnt,nu kommer jag hinna sitta och dokumentera". Min man hade dock lagat mat då jag om hem och bjuder på kladdkaka med After eight till efterrätt. Ett fantastiskt fint initiativ tycker jag! :)
Om att åka på samma buss.
Vi har busshållplatsen nästan just utanför huset här i Karlstad. För några timmar stod jag på denna busshållplats för att vänta på bussen ner till stan och då ser jag våra nya grannar med bilspelen/stereon/den jouröppna fritidsgården (se föregående inlägg) komma ut och fortsätta mot mig. De ska tydligen med samma buss. De här grannarna vet inte om att jag bor ovanför dem för vi har aldrig träffats men jag visste minsann att de var de iallafall!
Vi kliver iallafall på bussen och jag hamnar två säten framför killarna. Vi har knappt satt oss föränn en av dem börjar spela musik på hög volym i sin mobil med påslagen högtalare så att alla i bussen tvingas lyssna.
Varför blir jag inte förvånad? Varför var det liksom väntat?
Om att leva i samma hus.
Jag blev nästan lite orolig där igårkväll vid 23.00 tiden när vi skulle gå och lägga oss eftersom det var helt knäpptyst från grannarna under. Inga TV-spel på högsta volym, inget disco och inga högljudda samtal. Sen vaknade jag till vid 1-tiden och upptäckte till min lättnad att de dragit igång stereon. Skönt liksom. Man blev ju orolig att det hade hänt något! :)
Yoga.
Ikväll har jag påbörjat en kurs i medicinsk yoga. Min gulliga kollega Hanna är mitt uppe i sin utbildning till instruktör i detta och jag fick det fina erbjudandet att vara med i hennes träningsgrupp som hon leder medan hon utbildar sig.
Jag har aldrig varit - eller iallafall trott att jag inte varit - mycket för yoga, body balance och andra såna där långsamma träningsformer. Jag vill ju nämligen se estetiska resultat av de gånger jag släpar mig till gym, så därför väljer jag gymnastikformer som man är trött och svettig av när man är färdig. Men det här var perfekt!
Medicinsk yoga används bl.a. till patienter med högt blodtryck, hjärt och kärlsjukdomar men också till människor som drabbats av utbrändhet och depressioner. Jag gick dit med huvudvärk som var som bortblåst när jag gick därifrån. Jag tror många kan må gott av denna form av träning. faktiskt. Hanna berätta att de som ofta är spända i käkarna ofta även har spänningar i höfterna och där satt jag och kände det som om hon pratade om mig. Jag har pressat mycket tänder å senaste och i samma veva fått en låsning i höften. Hur visste yoga-gurusarna det?
En rolig grej att prova på är det iallafall, helt klart!
Morgonens konstaterande:
Surdeg och fullkornsbröd i all ära, men ibland kan ingenting slå en rostad formfranska med apelsinmarmelad och ost. så är det bara. Jag hoppas ni antecknade. Klart slut.
Om en tröttdag.
Här sitter jag i köket och pimplar kaffe. Jag har nu druckit tre koppar och måste nog prova på något annat snart för att mota iväg den här förlamande segheten som jag drabbats av. Idag är jag ledig efter att bara ha jobbat två skift efter min långhelg, ändå känner jag mig helt utpumpad. Jag skulle ljuga om jag sa att det här jobbet är det som jag trivts allra bäst på genom min yrkeskarriär och jag tycker inte om att jobba enbart för att tjäna pengar. Jag vill gärna att det ska ge mig något mer. Gårdagens arbetsskift innehöll så mycket energitjuveri av olika sorter och det är nog därför jag har låga nivåer av driv idag. Jag är iallafall glad över att jag har vågat prova något nytt och jag har lärt mig en hel del som jag kommer att ha nytta av i framtiden. I sommar väntar nya utmaningar på arbetsfronten.
I fredags hoppade jag och S iallafall in i Stanzan och brassade iväg till Stockholm för en liten minisemester. Vi hade absolut ingenting planerat för våra dagar där utan gjorde bara det vi hade lust till när vi vaknade på morgonen. Vi strosade på stan, åt god mat, satt på uteserveringar och promenerade Djurgården runt och tittade på hus som jag hade kunnat tänka mig att bo i om jag skulle råka få löneförhöjning. Jag saknar min hemtrakter i norr men något jag verkligen uppskattar med att befinna mig lite längre ner i landet är den härliga VÅREN. Grönt gräs, blommor och uteserveringar - sånt som vi annars brukar kalla för sommar.
Nej,nu måste jag ta mig själv i nackskinnet och släpa mig ut i hallen och tvinga på mig ett par skor. Friskluft är nog det enda som gäller. Annars får det bli soffan resten av dagen. Kram på er.
Om long time no see...and no phonecalls.
Chattkonversation på Fejjan.
Jag: nu ska jag kila, men vi rings väl nån dag? HAHAHAHA.
N:hahaha, jorå! ja ringer väl i juni kanske... men då svarar du nog inte så kanske att vi hörs i juli..moahaha
Jag:ja,jag får se, annars ringer jag när du tar examen? (juni 2011)
Lika dåliga att höra av oss men alltid close in heart! Jag hjärtar dig. såreså :)