Jag - en bokrecensent!

De senaste två dagarna har jag läst ut två självbiografier skrivna av två svenska kända tjejer. Efter 20 veckor med specifika sjukdomstillstånd där de enda böcker jag läst oavbrutet i heter saker som medicinska sjukdomar eller illustrerad farmakologi  är det ljuvligt att få plöja igenom vanliga lättlästa böcker,utan understrykningar med neongrön markerpenna, bara för nöjes skull! (dessutom passar jag på medan S är i gve och jobbar,han stör mig så mycket annars när jag läser..;) )

Iallafall,efter två kriminalromaner så började jag med Linda Rosings berättelse om sitt liv
"Den nakna sanningen" för att sen på en dag plöja igenom Tina Nordlunds "Genom helvetet". Och neej,jag har inte haft så mycket för mig ihelg,därav mitt boknörderi!

Linda rosing berättar om sitt liv,om hur hennes främsta mål i livet var att bli känd och om känslan av att ha lyckats med detta när hon fick vika ut sig i slitz. Hon berättar om otaliga fester,vilka kändisar som raggat på henne ,om hur hon fått sitta i samma vip-bord som Martin Dahlin och genom hela boken får man känslan av att detta är något som fortfarande imponerar och gör författaren stolt. Hon berättar också om pojkvän efter pojkvän som uppvaktat henne och fått henne att bli förälskad för att sedan behandla henne som skit. Man behöver inte ha en psykologexamen för att se tydliga mönster som på något sätt känns så klassiskt typiska. Jag läste hela boken och väntade hela tiden på att det skulle komma någonslags reflektion,eftertanke,summan av kardemumman eller sensmoral över det hela....men den kommer aldrig. Visst ägnas någon rad åt att beskriva hur kändisvärlden är smutsig och falskt men ändå känns det som att det hela tiden vilar ett imponerat skimmer över hela berättelsen om livet som glamourmodell. När jag sedan läser att Linda rosing nu har satt in 1 kg (!) silikon i varje bröst så känns hela boken liksom bara..jaha? spännanande värre. Att det även används svordomar lite nu och då i texten och att ett av författarens tack går till skönhetskliniken där Linda botoxar sig är bara ett tillägg.

Tina Nordlunds bok handlar om hur hon hade allt,var Sveriges bästa damfotbollsspelar,vann diamantbollen, var känd,framgånsrik och populär för att sedan drabbas av svår anorexia och ångest. Den bästa och mest gripande delen i boken tycker jag var den där hon berättar om livet med sin pojkvän och senare make M (han benämns så men alla vet ju att det är Martin Björk,numera tillsammans med Lena PH som hon skriver om.). Hon berättar om sitt eget liv men beskriver också hur svårt det måste vara att leva som anhörig till någon med en svår psykisk sjukdom. Efter bara 8 månaders äktenskap skiljer sig Tina och Martin,just när hon börjat bli frisk igen. Hon beskriver hur svårt det är att gå från ett förhållande där den ena är sjuk och beroende och den andra är den som ska hålla ihop allt och vara omhändertagande till ett friskt jämnställt förhållande. Hur alla roller sätts på hårda prov.
Jag vet att hon har rätt.

så,det var dagens bokrecension. ut på balkongen och läs nu barn,iallafall den sistnämnda. Själv ska jag plugga lite lagar och författningar till grupptentan på måndag och sen kanske spilla upp ett glas vin?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback