novey

Det känns jättekonstigt men nu är det iallafall bestämt. Den 20:e december avslutar jag mitt vikariat och har ingen aning om när eller ens om jag kommer tillbaka. Det känns konstigt men det är skönt att ha tagit ett beslut efter allt funderande. Det är många saker som måste klaffa nu för att det här ska bli bra,men jag har ändå bestämt mig för att det här kommer bli jättebra! Jag måste släppa sargen lite nu. Jag måste lita på min tur.

Ett nytt äventyr för oss. En ny tid. Låt det bära eller brista,man lever kanske bara en gång?:)
Om någon vill hyra en möblerad tvåa,give me a call.

Dagens citat:

-Ska du gå på föreläsningen om stresshantering* idag?
-Nej jag hinner inte! Jag är alldelens för stressad idag känner jag!


(*Landstinget erbjuder sina anställda föreläsningar i ett nystartat friskvårdsprojekt.)

Det stora elementkriget har börjat! Jag eldar upp govärme i lägenheten med elementen på max. "Jag avlider!" gapar min varmblodige sambo och påstår att 27 grader inte är en normal inomhustemperatur. Jag fattar ingenting. Jag vet att han i smyg vrider ner värmen. sen är det min tur att i smyg vrida upp dem igen!

Imorgon ska jag vaccineras mot grishostan. Fast inte vet jag om det här med svininfluensan känns så inne längre?

Men hur bra är inte det här med Scans nya pålägg "variation" då? Jo,det ska jag säga er är mycket bra! Iallafall för såna som mig. Jag är inte en smörgåsmänniska,ni vet en sån där som kan hålla på och äta mackor till middag. Jag är inte överförtjust i det här med frukost heller. Inte när man kliver upp 05.20 iallafall och när jag är ledig och sover längre så äter jag hellre riktig mat istället. Men det här var ju en kanon idé för oss utan frukostinspiration. Små förpackningar med massa ROLIGA smaker istället för det röktskinkaochhushållsost-träsk man lätt fastnar i på morgonen. Tre mindre förpackningar till priset av en dessutom. Den med chorizo med grönpeppar var så god att jag nästan käkade upp ett paket bara rakt upp och ner. Okej intresseklubben - hoppas ni hade nyvässade pennor!
Nu går jag och sover. Imorgon åker jag och mami en sväng till Luleå för att kolla så att lillasyster minst sköter sig. Då vet vi. vi säger så!:)

Idag var en sådan arbetsdag då jag bara ville ställa mig rakt upp och ner och skrika rakt ut i ren frustration. Men det här var ändå sången jag nynnande på inne hos mina patienter. Den lilla tanten på 100 år och 6 månader t.ex. Som dock inte hade hört den förut.

71 miljoner till Gällivare från postkodmiljonären! Vilken rackarns tur att jag inte bor på det där postnumret,för då hade jag precis som nu inte haft någon lott och det hade ju varit gruvsamt!:)

I Tisdags återvände jag till lappmarkerna efter min lilla Sverigesemester. Dagen efter vräkte snön ner,min bil var stendöd,inga vinterdäck var bytta och det var bara att bära upp skinnjackor och sommarskor på vinden för att låta fjällräven ta deras plats.

Första veckan på min lilla semester spenderade jag i Filipstad hos min gose och min bror för att sedan styra färden vidare mot Göteborg där även min syster anslöt. Diskussionerna gick vilda på kvällarna i Filly och för det mesta var det jag och S mot min bror som bl.a. påstod att:

1. Om man råkar ha ett tuschstreck någonstans på kroppen så är det VANLIGT att kirurgen/ortopeden opererar en i fel kroppsdel.
2. Att hjärtat kan stanna om man dricker mjölk och äter blodpudding. Man måste dricka juice!
3. Att hjärtat kan stanna om man tar 2 st pronaxen.
4. Att Lill Lindfors är Lillbabs MAMMA!!

Ja ni ser.
Det var fantastiskt att få spendera några dagar med Nonno och Emil - två av mina äldsta och bästa vänner i glada Göteborg. Vi har imiterat och pratat som Maria Montazami ungefär hela tiden och antalet gånger vi var tvugna att påminna varandra om att "vi faktiskt var bland folk" var fler än en gång när diskussionerna och gapskratten blev för högljudda! Precis som det ska vara!:)

Idag har jag jobbat eftermiddag fast jag egentligen har semester ända till på måndag. Nu ska jag gå på bädden och kolla på kvalite-TV på webben. Hepåre!

Jag skrattade gott i morse när Sofia messade mig påväg till sitt nya jobb där ingenting verkade vara ordnat, fixat eller förberett. Hon avslutade messet "Jag saknar att vara neurotisk tillsammans med dig!".

Vi två brukade alltid under våra år tillsammans i Umeå skämta om våra konstiga nojjor,våra kontroll/planering in i minsta delaj-manier och vår viktiga telefonsamtals-skräck. (jag som jobbat som telefonförsäljare och säkert ringer 5-10 samtal varje dag till folk jag inte känner på mitt nuvarande jobb. BUT still!)

Jag tänker endel på det där i dessa tider av eventuell föränding i mitt liv. Jag tänker att jag måste släppa det där att jag måste ha kontroll på allt som ska hända och att jag måste släppa tanken på att jag ska kunna planera allt som sker. "Jag ska ställa mig vid vägen och bara lita på min tur", som Totta Näslund så klokt sjöng.

För det ordnar sig. Det ordnade sig alltid för mig och Sofia också! Med telefonsamtal,praktikplatser,sommarjobb och hemresor. Allt gick ju galant! och jag vet Sofia, att trots att du inte ens hade fått ett ID-kort till dina nya arbetsplats och därför inte kunde hämta ut arbetskläder så vet jag att din första dag säkert gick sketbra och att de säkerligen älskade dig och tyckte du var den proffsigaste sjuksköterska de någonsin träffat. TYP!