Ain´t no sunshine when they´re gone (and they´re always gone too long everytime they go away.)

ÄlsklingbrorsysterNonnoAnjaEmil. Jag har julfeeling i min kropp och jag saknar er! Kom hem!

..men jag hade blivit överlycklig för den här också!;)



HAHAHA!:)

Nu vet jag äntligen vad jag önskar mig i julklapp!!




Haha,jag vet någon som just när han läser det här himlar med ögonen och suckar åt min fantastiska humor!;)
lånad
härifrån.


Infants,låter som elephants,fast mindre på nåt sätt.

Tänk om jag också hade så många internationella läsare så jag var tvungen att översätta mina blogginlägg till engelska,eller alltid skriva mina facebook-uppdateringar på utrikiska?
Jag är ju rätt dålig på engelska.

-Alltså. Vad betyder det här infants egentligen?? ,utbrast jag en dag i medicinska biblioteket under min studietid i Umeå.

Då hade jag och Sofia under tre månaders tid skrivit på vår uppsats om förlossningsdepressioner och således plöjt ungefär 1000 kilo litteratur och artiklar,skrivna på engelska om..ja just ja.. spädbarn. äsch då. Det viktigaste är ju att man förstår helheten eller?;)

Rädda julen.

Jag känner att jag har ett mission här! Aladdin firar 70 år och ska ta in en ny pralin i Aladdinasken. Detta betyder att en ska bort och eftersom jag antagligen är den enda som älskar bitarna med sprit samt marsipan i så känner jag att jag har ett stort ansvar för deras överlevnad just nu.



Föressten är det inte alls dumt att gilla sprit och marsipanchokladen, de bitarna finns ju alltid kvar! Stackarna. Jag ska kämpa för er,lita på mig. It ain't over til it's over!
Kolla
här.

Jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör?

sist var himlen vit som papper ovanför

Men jag har slutat säga nej, nu ska jag göra vad jag kan.

Jag ska riva mina murar tills vi ser varann.


Jag har aldrig fått ihop modell och verklighet,

Jag tankar nya tankar, men långsamt som du vet

Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt,

Vi ska va dom vi vill vara
hellre nu än efteråt.


Lelove.


Reflektioner från en TV-soffa.

Igår när jag hade varit och tränat så lade jag mig under filten i soffan och zappade mellan mina kanaler. Jag hann se glimtar ur många bra program och detta kom jag fram till;

1. Ullared. Hur kan man som kvinna utsätta sin man/partner/sambo för något sådant? Stackars stackars karlar. Överallt satt eller hängde de slokande över de fullproppade kundvagnen med något tomt glasartat i blicken. S,jag kan lova dig att jag aldrig kommer tvinga med dig på Ullared! Det har du mitt ord på!

2. Fotbollsgalan. slå upp "stel tillställning" i ordboken och jag lovar det kommer fram en bild av fotbollsgalan. Vilken otroligt stiff stämning det verkade vara,publiken såg ju rent ut sagt lidande ut! Är nog inga slipsar knytna runt huvudet på den festen efteråt.

Det var det. reflektioner från en TV-soffa.

every step I take.

Årets stegtävling har återigen dragit igång på jobbet vilket innebär att jag varje morgon kommer flåsande uppför trapporna (högst upp i huset jobbar jag!) istället för att ta hissen. Därför har jag även gett order till min arbetskompis Maria att idag ska vi minsann promenera till gympan som vi går på. Jag ljög dessutom för mina kära S i Filipstad om att jag promenerat till jobbet imorse med start hemifrån 05.15. Han trodde mig inte av någon anledning.

Gårdagens inköp 21.30 på coop: brun-utan-sol,concealer och solpuder. Jag känna mig akut novemberblek? Varför tror ni det?







vakna nätter.

Jahaja. nu ska vi se hur det här går. Jag ligger nedbäddad under täcket, klockan är ställd på 05.20 och jag tror John Blund fortfarande befinner sig på mils avstånd härifrån. Jag har sagt det förr och jag säger det igen,att jobba på nätterna förstör hela min dygnsrytm - i dagar efteråt!
Jag vakade av igårmorse och igårkväll gick jag ut på lite svängom med brudarna. Imorse sov jag till en tid som är för skamlig ens för att skriva ut i bloggen men om jag säger som så, så hade jag inte hunnit med att äta dagens lunch på en restaurang,utan fått betala middagspris. så där är vi just nu.

En annan sak jag märker med mig när jag vakar på nätterna för att sedan vakna vid 15-tiden då det redan är mörkt ute är, förutom att jag blir lätt depressiv, att jag får lust att göra saker, dra igång projekt och driva igenom förändringar. Jag får dessutom stora längtor (längtan i plural?) i min kropp efter både det ena och det andra (länder vi semestrat i,mitt gamla studentliv,julledighet).
Jag blir lite som jag kan tänka mig att den manodepressiva blir i sina maniska skov - fast i en rejäl lightversion förstås. Slutsatsen är helt enkelt att det helst är daytime-work jag ska försörja mig på!

så vi får se hur det går inatt. Jag slår väl på lite webb-TV sålänge. Kram på er!


till dig.



Lelove.

Lycka tolkad av Sirikråka.



Snacka om "happyface"! :)

Are we humans or are we dancers?

Men så skönt det var att vakna upp imorse, pigg och utvilad och veta att man inte varit ut på dåligheter igår. För det var ju en sådan kväll igår vad jag förstår - då ungdomar är ute på ferst.
Söndagar som denna,då solen strålar och man vaknar upp pigg och har hela dagen framför sig, då förstår jag inte hur jag någonsin kan välja alternativet fest så man måste mörklägga lägenheten dagen efter och inte orkar masa sig ur soffan föränn tre på eftermiddagen. ;)
Missförstå mig rätt. Jag tycker fest är kul. det finns inte mycket som slår kalasen vi har när vi brudar samlas för att gå ut och slå runt. Men samtidigt så är det för mig inte så viktigt längre,det här med att gå ut på krogen och att man måste gå ut på storhelger och högtider. Jag har gjort det förr. Jag har gjort det sen man var en fjårtis på 16 barre där det krävdes två veckors planering inför den aktuella fredagen för att fixa folköl.

Istället spenderade jag kvällen med gullefjun. Vi åt tacos,skjutsade vänner som inte har förstår värdet av att kunna kliva upp kl 9 på en söndag (haha ;),tände ljus på kyrkogården och for och hälsade på familjen Rimpikoski för en kvällskaffe. Vi hade köpt med oss ett självlysande skelett till lilla J men när vi for hem så hade vi - trots instruktioner och insatser av fyra vuxna, inte lyckats få ihop det där jädra plastskelettet än!! Jag,som läst 5 poäng anatomi på högskolenivå fick bära hundhuvudet eftersom jag inte ens kunde säga vad som var fram och bak på bäckenet. Var fasen skulle lårbenen sitta fast liksom?? Efter det blev det hopp ner i bädden med Johan Falk på laptopen. Just lovely.

Imorgon bär det av till Kiruna för att skjutsa S och bror till flyget så de kan bege sig tillbaka mot Filipstad. Det tror jag ingen av oss tycker är särskilt lajbans. men snart är det jul igen. och till dess ska jag mest jobba tror jag.
Vi säger så. heej.

Något nytt.

Det känns jättekonstigt men nu är det iallafall bestämt. Den 20:e december avslutar jag mitt vikariat och har ingen aning om när eller ens om jag kommer tillbaka. Det känns konstigt men det är skönt att ha tagit ett beslut efter allt funderande. Det är många saker som måste klaffa nu för att det här ska bli bra,men jag har ändå bestämt mig för att det här kommer bli jättebra! Jag måste släppa sargen lite nu. Jag måste lita på min tur.

Ett nytt äventyr för oss. En ny tid. Låt det bära eller brista,man lever kanske bara en gång?:)
Om någon vill hyra en möblerad tvåa,give me a call.

Men vilken dag!

Men igår va? Vilken dag! Jag hade haft arbetshelg och innan jag blir ledig så arbetar jag ofta måndagförmiddag på det. Måndagar på en vårdavdelning kan inte beskrivas,de måste liksom upplevas. Utan att gå in på närmare detaljer och händelser så kan jag helt enkelt säga att det var en sån där mördarmåndag då jag knappt orkade klä på mig och åka hem när jag väl kom ner i omklädningsrummet.

Iallafall. När jag kom ut till parkeringen såg jag på långt håll att det satt något vitt ihoprullat under en av mina vindrutetorkare. AH Kärleksbrev tänkte jag direkt...inte. En parkeringsböter! På 500 spänn! I Gällivare där folk liksom parkerar i tredubbla led när de har viktiga ärenden på bolka eller vid tågstationen! ÄR NI NÅGONSIN OCH SER HUR FOLK STÅR PARKERADE VID TÅGSTATIONEN OCH SYSTEMBOLAGET ISTÄLLET FÖR ATT TERRORISERA LANDSTINGSANSTÄLLDA???? VA????

Ungefär så tänkte jag där jag satt i min bil och grinade en skvätt av ren trötthet. Såklart hade jag ju bara mig själv att skylla eftersom bötern var utfärdad eftersom jag hade ett ogiltigt motorvärmarbevis. MEN ÄNDÅ!!

Jag rafsade iallafall ihop bötern och började köra hem. Mitt blodsocker gränsade till hypoglykemi men jag tänkte att jag ändå skulle svänga förbi konsum för att hämta ut ett paket jag väntat på. Konsum var fullproppat med folk. Jag svettades i fjällräven och höll på att svimma i kön. När jag väl kom fram till kassan och fibblade upp avin på mobilen så insåg jag att jag var i fel affär! Mitt paket låg någon helt annanstans.

Jag var med andra ord smått grinfärdig när jag kom hem men idag kan jag skratta åt eländet och klämmer in den här härliga flashmob:en som jag lånade från
Emils sida. Jag älskar flashmob-danser!:)





That´s life.

Dagens citat:

-Ska du gå på föreläsningen om stresshantering* idag?
-Nej jag hinner inte! Jag är alldelens för stressad idag känner jag!



(*Landstinget erbjuder sina anställda föreläsningar i ett nystartat friskvårdsprojekt.)

Govärme i stugan.

Det stora elementkriget har börjat! Jag eldar upp govärme i lägenheten med elementen på max. "Jag avlider!" gapar min varmblodige sambo och påstår att 27 grader inte är en normal inomhustemperatur. Jag fattar ingenting. Jag vet att han i smyg vrider ner värmen. sen är det min tur att i smyg vrida upp dem igen!

Imorgon ska jag vaccineras mot grishostan. Fast inte vet jag om det här med svininfluensan känns så inne längre?

VardagsVariation.

Men hur bra är inte det här med Scans nya pålägg "variation" då? Jo,det ska jag säga er är mycket bra! Iallafall för såna som mig. Jag är inte en smörgåsmänniska,ni vet en sån där som kan hålla på och äta mackor till middag. Jag är inte överförtjust i det här med frukost heller. Inte när man kliver upp 05.20 iallafall och när jag är ledig och sover längre så äter jag hellre riktig mat istället. Men det här var ju en kanon idé för oss utan frukostinspiration. Små förpackningar med massa ROLIGA smaker istället för det röktskinkaochhushållsost-träsk man lätt fastnar i på morgonen. Tre mindre förpackningar till priset av en dessutom. Den med chorizo med grönpeppar var så god att jag nästan käkade upp ett paket bara rakt upp och ner. Okej intresseklubben - hoppas ni hade nyvässade pennor!
Nu går jag och sover. Imorgon åker jag och mami en sväng till Luleå för att kolla så att lillasyster minst sköter sig. Då vet vi. vi säger så!:)


It´s gonna be a good good night.



Idag var en sådan arbetsdag då jag bara ville ställa mig rakt upp och ner och skrika rakt ut i ren frustration. Men det här var ändå sången jag nynnande på inne hos mina patienter. Den lilla tanten på 100 år och 6 månader t.ex. Som dock inte hade hört den förut.

Tillbaka.

71 miljoner till Gällivare från postkodmiljonären! Vilken rackarns tur att jag inte bor på det där postnumret,för då hade jag precis som nu inte haft någon lott och det hade ju varit gruvsamt!:)

I Tisdags återvände jag till lappmarkerna efter min lilla Sverigesemester. Dagen efter vräkte snön ner,min bil var stendöd,inga vinterdäck var bytta och det var bara att bära upp skinnjackor och sommarskor på vinden för att låta fjällräven ta deras plats.

Första veckan på min lilla semester spenderade jag i Filipstad hos min gose och min bror för att sedan styra färden vidare mot Göteborg där även min syster anslöt. Diskussionerna gick vilda på kvällarna i Filly och för det mesta var det jag och S mot min bror som bl.a. påstod att:

1. Om man råkar ha ett tuschstreck någonstans på kroppen så är det VANLIGT att kirurgen/ortopeden opererar en i fel kroppsdel.
2. Att hjärtat kan stanna om man dricker mjölk och äter blodpudding. Man måste dricka juice!
3. Att hjärtat kan stanna om man tar 2 st pronaxen.
4. Att Lill Lindfors är Lillbabs MAMMA!!

Ja ni ser.
Det var fantastiskt att få spendera några dagar med Nonno och Emil - två av mina äldsta och bästa vänner i glada Göteborg. Vi har imiterat och pratat som Maria Montazami ungefär hela tiden och antalet gånger vi var tvugna att påminna varandra om att "vi faktiskt var bland folk" var fler än en gång när diskussionerna och gapskratten blev för högljudda! Precis som det ska vara!:)

Idag har jag jobbat eftermiddag fast jag egentligen har semester ända till på måndag. Nu ska jag gå på bädden och kolla på kvalite-TV på webben. Hepåre!

Du vet,det ordnar sig. Det gör det alltid. (som Timbuktu så klokt sjöng!)

Jag skrattade gott i morse när Sofia messade mig påväg till sitt nya jobb där ingenting verkade vara ordnat, fixat eller förberett. Hon avslutade messet "Jag saknar att vara neurotisk tillsammans med dig!".

Vi två brukade alltid under våra år tillsammans i Umeå skämta om våra konstiga nojjor,våra kontroll/planering in i minsta delaj-manier och vår viktiga telefonsamtals-skräck. (jag som jobbat som telefonförsäljare och säkert ringer 5-10 samtal varje dag till folk jag inte känner på mitt nuvarande jobb. BUT still!)

Jag tänker endel på det där i dessa tider av eventuell föränding i mitt liv. Jag tänker att jag måste släppa det där att jag måste ha kontroll på allt som ska hända och att jag måste släppa tanken på att jag ska kunna planera allt som sker. "Jag ska ställa mig vid vägen och bara lita på min tur", som Totta Näslund så klokt sjöng.

För det ordnar sig. Det ordnade sig alltid för mig och Sofia också! Med telefonsamtal,praktikplatser,sommarjobb och hemresor. Allt gick ju galant! och jag vet Sofia, att trots att du inte ens hade fått ett ID-kort till dina nya arbetsplats och därför inte kunde hämta ut arbetskläder så vet jag att din första dag säkert gick sketbra och att de säkerligen älskade dig och tyckte du var den proffsigaste sjuksköterska de någonsin träffat. TYP!

Tidigare inlägg Nyare inlägg