novey

Jag är vaken för sent, jag sover för länge 
och jag stör dig ibland i din sömn.
Jag får dig att ligga vaken om natten 
om jag inte sover med dig.
Jag har värdelös smak 
när det gäller att välja vilket TV-program vi ska se.
Jag låter hunden dra upp massa grus i vår säng 
när jag är för lat för att torka hans ben.

Jag vet att jag är svår att leva med 

Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag gjort, eller borde ha gjort
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt
Sanningen är att utan dig är ingenting värt.

Jag avbryter dig när du pratar ibland och jag lyssnar inte alltid så bra
Jag har sönder din bil, jag kör upp din bensin 
och jag lämnar den full med skräp.
Jag försöker vara rolig med skämt som jag egentligen vet 
att du inte tycker om.
Jag glömmer att berätta om inbjudningar vi får 
eller så berättar jag det alldeles för sent.

Jag vet att jag är svår att leva med 

Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag gjort, eller borde ha gjort
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt

Sanningen är att utan dig är ingenting värt.

Vi var alltså ett gäng sjuksyrror som bestämde oss för att åka till Kina. Några hade sina karlar med sig men jag och mamma bestämde oss för att det var helt klart lugnast att lämna dem hemma, två dagars intensiv shopping stod ju nämligen på schemat! ;)

Flygresan ner gick som smort, jag hamnade brevid en otrooligt omständig kvinna (som senare visade sig tillhöra vårt resesällskap) men somnade som tur var så fort maten var uppäten och vaknade när det var sisådär 1,5 timmar kvar till landning. Perfekt planerat om jag får säga det själv och jag är återigen mycket tacksam över min sömnförmåga som gör att jag kan sova ungefär överallt utan problem. Det var ingen rast och vila när vi kom fram utan det var raka spåret till Himmelska fridens torg och sedan kinesisk välkomstmiddag innan vi tillslut kom till hotellet på kvällen. Det är onekligen en speciell känsla att befinna sig i en stad med 17 miljoner människor, skyskrapor som man knappt såg slutet på, trafikkaos (snacka om att jag har fått utöva kognitiv beteendeterapi på min åkrädsla!) och människor överallt!

Vi hade turen att få en fantastisk guide och utan honom hade det nog varit svårt att hinna med så mycket som vi faktiskt hann på den här veckan. Han har också kunnat lära oss så mycket intressant om livet i Kina. Om hur de bara får ha ett barn i varje familj och hur pojkar värderas högre än flickor,om sjukvården, om kinesisk kultur och om hur de tar körkort!  (30 timmars parkeirngskurs och 6 timmars körning,sen är det klarrt!) Höjdpunkterna var helt klart kinesiska muren (helt fantastiskt!) och besöket på ett kinesiskt sjukhus.


Där kan vi snacka kontraster. Jag tror alla som klagar på svensk sjukvård och alla de som skrev upprörda insändare om hur de fick köa på vårdcentralen för att få bli vaccinerade för svinis HELT GRATIS i höstas hade mått bra av att besöka sjukvården i andra länder. De väntrummen var inte att leka med och Jackie vår guide berättade om hur man ibland inom familjerna får lösa av varandra eftersom man kan få köa i mer än ett dygn. Vi fick också se hur de behandlar sina patienter med traditionella kinesiska metoder som akupunktur,koppning och örtmedicin.


Vi hann som sagt med mycket den här veckan och de två sista dagarna ägnades sedan åt seriös shopping. och som det handlades! Sista kvällen blev en kamp med badrumsvågen framdragen mitt på hotellrummet för att försöka minimera övervikten till den stundande incheckningen dagen efter. "-Jamen om jag river bort alla lappar från kläderna,då borde det ju bli några gram lättare?" försökte min kära mor som förbannade sig själv eftersom hon köpte en stor likörflaska på vägen ner som vägde över 1 kg. Shoppingen var prismässigt ungefär som i thailand men marknaderna och varuhusen var ungefär som MBK i Bangkok men 10 gånger värre. Man var rätt slut på kvällarna. om jag säger så.

Ett resultat av den här veckan är också att jag blivit riktigt bra på att äta med pinnar. T.o.m. ris fixar jag nu! Vi fick lära oss att i Kina beställer man inte in varsin rätt när man äter tillsammans utan istället dukas flera olika rätter upp som man sedan plockar av och äter. Och man lastar inte på som när man äter buffé utan små munsbitar i taget. Tallrikarna är ofta lika små som assietter och jag tror att vi där har hemligheten bakom varför kineserna är så smala. Små tallrikar, inte lasta upp mat så tallriken är full plus att äta med pinnar ≈ att äta långsamt, iallafall för den ovane!:)

Så!,
Åk till Kina (Peking i detta fall) om ni får chansen. Ett mycket spännande land, väldigt annorlunda än hemma.