novey

Program som "du är vad du äter" ska rimligtvis ha effekten att det ger människor en tankeställare, gör dem lite äcklade av såhärmyckethardusmälltidigpåenvecka-bordet och fungera i avskräckande syfte.
För mig är det precis tvärtom.

-åh fy vad gott med ett skrovmål!
-Åh pizza! vad längesen vi åt det!
-Åh vad sugen jag blev på såna där småostar!
-Har vi någon cocacola hemma,det så jäkligt gott ut!
-Till helgen äter vi lövbiff med bearnaisesås!

såna små rop utbrister jag under programets gång och just i detta nu,dagens efter att vinet flödat hade det baske mig suttit fint med en hammis. med extra dressing på stripsen. Sug på den du Anna Skipper!

Jag är så glad att jag inte är 15 längre! Jag hör diskussionen mellan min mor och min 15-åriga syster från nedervåningen.

mamma: var ska du?
syster: till malmberget
mamma: vad ska du göra där?
syster:ingenting!
mamma: varför ska du dit om du inte ska göra någonting?
syster: LÄGG AV!
mamma:vem ska du dit med?
syster: inga!
mamma: inga? vem är det?
syster: sluta fråga om allt
mamma: jag har min fulla rätt att fråga om allting!
mamma: åker du busse hem?
syster: men jaaaa!
mamma:när går den?
syster: vet inte!
mamma: missa inte den som sist då! när går den?

o.s.v   o.s.v  o.s.v....

Det är så skönt att vara vuxen och att ens mamma numera säger "men vad kul" när man berättar att man kom hem från festen först vid 4-snåret på morgonen.

Inget får mig att känna mig så onyttig och oeffektiv som att sova till efter kl 13 på förmiddagarna. Men ibland behöver man det helt enkelt.

Min praktiktid fortsätter och jag pendlar mellan att vara sugen att läsa varenda vidareutbildning som finns till att vara helt förtvivlad,undra vad jag tänkte med när jag valde yrkesinriktning och vara beredd att lägga ner projektet och jobba som vårdbiträde resten av mitt liv istället. En jädra bergodal-bana med andra ord. Idag kändes det lite åt "jamen vårdbiträde duger bra för mig"-hållet men sen räckte det med några vänliga ord från en av undersköterskorna för att allt skulle kännas mycket bättre igen.

Igår fick jag vara med om något sjukt häftigt vid namn hemikolectomi. Ja jag flashar med svåra ord för bukoperation låter ju så vardagligt. men häftig var det,att få se hur det gick till i verkligheten,hur kirurgerna jobbar och hur man ser ut inuti kroppen. Jag fick stå på sidan om och titta på samt hjälpa till att höja volymen på mix megapol!

Nu:handla mat.

Jag fascineras av dessa modebloggerskor. De publicerar dagens outfit bilder 07.24 om mornarna. Finns det tjejer som alltså på riktigt kliver upp extra tidigt för att hinna fota sig själv och de kläder man har på sig för att sedan snabbt lägga upp dem på internet. Ofta med en undertext i stil med; "jag har jättebråttom just nu och hinner inte blogga,här är dages outfit,skriver mer senare.."

Tips från coachen om man har bråttom på morgonen: prioritera bort att posera framför spegeln,knäppa kort på sig själv och lägga upp den på bloggen.

Och hur sjutton ids man fota allt man köpt när man varit ute på stan och publicera alla sakerna på typ sju olika bilder? En bild på det nya läppglanset,en på nagellacket,en på tröjan,en på hushållsosten...ja ni fattar.

och har det inte blivit lite vridet när man ber om ursäkt för att man bara hunnit blogga två gånger idag men lovar att bättra sig.

Reality check? hallå?

Idag när jag kom hem efter en hel dags praktiserande hade jag kunnat städa,hitta referenser till mitt arbete,renskriva anteckningar,gå ut och röra på mig,vara lite social,beställa batteriet till min dator och beställt en klipptid. Istället tog jag täcket från sängen och lade mig i soffan och sov. Jag vaknade,klev upp och lagade mat och sen kröp jag ner under täcket igen och åt chokladpudding och tittade på TV. Fantastiskt skönt och precis vad jag behövde. Resten finns kvar imorgon,det är jag säker på!:)

Ni vet reklamen för mobiloperatören parlino? Jag kan inte låta bli att stilla undra hur han eller hon som knäckte ideén till reklamen liksom tänkte. Hur kom man liksom på manuset? Jag hade gärna velat höra tankegångarna som gick där alltså.