Nästa gång jag vill se stockholm uppifrån så köper jag en flygbild.

Föressten,jag glömde ju att berätta att någon fick mig att åka Fritt fall när vi spenderade några timmar på grönan kvällen innan vi pep till Italien! Jodå!
Jag vet inte om det var ölen som jag drack till maten som gick direkt upp i pallet eller vad det var,för jag är varken förtjust i karuseller och verkligen inte i höga höjder men där stod jag plötsligt i kön som obönhörligt minskade framför oss!
Inte blev det bättre av att denna någon även ställt oss i kön som gör att man får åka det fria fallet med "tilt" vilket innebär att stolarna lutas framåt i själva fallet. Ja,jag fattar det inte själv när jag skriver detta.

Den riktiga skräcken slog till när vi började hissas upp i tornet. Jag tror min kära åkkamrat såg paniken i mina ögon när jag famlade efter honom och skräckslaget pep "Jag sitter inte fast!,jag tror jag är lös!,jag tror faktiskt inte jag sitter fast!".
Jag möttes av ett förtjust fnitter till svar.
Tjejen brevid mig var en sympatisör till mina känslor och ett tag funderade jag på att ta hennes hand men hon var fullt upptagen i att köra naglarna i sin pojkväns arm medan hon skräckslaget och ilsket upprepade "Jag vill inte det här! Jag sa ju att jag inte ville! Jag vill verkligen inte det här! Fattar du,jag VILLE inte det här!".

Det hade varit kul att ha en mikrofon så åskådarna på marken hade hört alla ramsor som rabblades där uppe!:)
Fallet tog 2 sekunder och jag blundade hela vägen. Efteråt frågade S mig om jag sett klippet på You tube med killen som verkligen inte sitter fast när han åker Fritt fall och håller på att ramla ur. Jag bara stirrade på honom.
 Det var ju tur att han inte berättade om det innan iallafall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback