novey

Inte allt för sällan när jag kommer hem från jobbet runt 16-snåret på eftermiddagarna så är mitt blodsocker nere på en ömklig nivå. Jag tror jag måste sno med en blodsockermätare från jobbet någon gång så jag kan se hur det ligger till och räkna på vilka nivåer jag inte bör sjunka under för att skona min omgivning. Jag kan nämligen bli ganska kinkig när jag är hungrig. Min syster är likadan,hennes sambo säger att hon blir personlighetsförändrad när hon har lågt blodsocker,som en form av schitzofreni typ. Det har hänt fler än en gång att jag varit tvungen att rusa in på en mack och köpa en varmkorv/banan/daim/vadsomhelst bara för att orka köra hem från stan eller sådär. Jag blir helt utpumpad liksom. och argsint.

Idag när jag kom hem från jobbet så blev jag skitförbannad när jag såg att S inte dragit upp persiennerna i lägenheten. Som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och förstod att det var min hypoglykemi-personlighet som tagit över, så jag slängde in alla grejer jag kånkade på i köket och smällde i mig en skål chokladpudding snabbt som attan. Nu känner jag mig helt plötsligt som en ny människa,klar i knoppen och är mer än redo att ta itu med alla grejer som att slå på en tvättmaskin,slå in födelsedagspresenter till småtjejerna och laga middag!
Dessutom kommer jag inte vara sur på mitt lilla gos när han kommer hem. Mitt friska jag blir inte sur över såna saker som nerdragna persienner nämligen. .:)