novey

Idag skulle jag,Lilla J och lilla J´s mamma ut och titta på djuren i svanparken. Ni som har barn vet säkert hur icket lätt det är att få en ivrig 3-åring att klä på sig så det var byxor som kom lite bakochfram och hej och hå. Till sist så skulle bara den lilla damens hår upp i en svans vilket möttes av protester. Här försöker då jag komma in som den pedagog jag är och säger så som jag tror att man ska göra till bångstyriga barn;

-Joo sätt upp håret nu. Alla stora tjejer har ju håret uppsatt!
Min pedagogik möts av ett lintott-huvud som skakar väldigt mycket på sig.

-Joo, fortsätter jag. Titta jag har ju också tofs i håret och titta vad fin jag är!
Den lilla 3-åringen stannar upp, tittar på mig,och börjar sedan gapskratta som bara barn kan.

 hur var det nu man sa?
 Av barn och dårar får man höra sanningen?:)

 (typ som på tåget hem igår när barn som satt brevid mig upplyste sin ömma moder om att  "jag tycker inte du är tjock mamma,du är bara lite fläskig")