Du vet,det ordnar sig. Det gör det alltid. (som Timbuktu så klokt sjöng!)

Jag skrattade gott i morse när Sofia messade mig påväg till sitt nya jobb där ingenting verkade vara ordnat, fixat eller förberett. Hon avslutade messet "Jag saknar att vara neurotisk tillsammans med dig!".

Vi två brukade alltid under våra år tillsammans i Umeå skämta om våra konstiga nojjor,våra kontroll/planering in i minsta delaj-manier och vår viktiga telefonsamtals-skräck. (jag som jobbat som telefonförsäljare och säkert ringer 5-10 samtal varje dag till folk jag inte känner på mitt nuvarande jobb. BUT still!)

Jag tänker endel på det där i dessa tider av eventuell föränding i mitt liv. Jag tänker att jag måste släppa det där att jag måste ha kontroll på allt som ska hända och att jag måste släppa tanken på att jag ska kunna planera allt som sker. "Jag ska ställa mig vid vägen och bara lita på min tur", som Totta Näslund så klokt sjöng.

För det ordnar sig. Det ordnade sig alltid för mig och Sofia också! Med telefonsamtal,praktikplatser,sommarjobb och hemresor. Allt gick ju galant! och jag vet Sofia, att trots att du inte ens hade fått ett ID-kort till dina nya arbetsplats och därför inte kunde hämta ut arbetskläder så vet jag att din första dag säkert gick sketbra och att de säkerligen älskade dig och tyckte du var den proffsigaste sjuksköterska de någonsin träffat. TYP!

Kommentarer
Postat av: Sofia

TYP! :) tack för supporten, det gick bra och jag vågade ta mjölk i kaffet!



MEN. Jag vet FORTFARANDE inte vad jag ska få i lön, för jag får fortfarande inte tag i chefen. Och min inloggning till datajournalen fungerar inte (fast det behöver man ju knappast bli förvånad över). Och det är FORTFARANDE lika läskigt med pumpar, slangar, konstiga drän som skall dras, stygn hit och dit, att alla ska ha så grov pvk som bara möjligt och att försöka få till en vettig rond med två kirurger som hellre gör utläggningar om vikten av att få operera framför att tvingas ha mottagningen....hehe.



Jag överlevde i alla fall de första två inskolningsdagarna! Men jag saknar fortfarande att vara neurotisk med dig. (Märks det...?)

2009-10-04 @ 00:16:59
Postat av: Sofia

Haha, minns du förresten när jag var tvungen att ringa ett viktigt telefonsamtal till min gynekolog (haha!) samtidigt som vi satt på biblioteket och skrev c-uppsatsen? (HAHA!)



Till och med DET ordnade sig ju!

2009-10-04 @ 00:21:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback