Aldrig riktigt bra.
Igår kom Marcus Hellner hem till Gällivare efter OS. Det är ju skitkul och NSD skriver om det varma och glädjefyllda mottagande han fick när han kom hem till stan. Sen läser man kommentarerna som är skrivna till artikeln. Jag citerar;
"Jo visst killen gjorde otroligt bra ifrån sig på OS,men nu får väl Gällivare kommun ta och sansa sig,det är inte AIDS medicin han uppfunnit,och inte har han räddat livet på nån,sport är en lek och det är ju bra,men att ställa till en fest där bussar ska gå i skyttetrafik mellan orterna är väl att ta i,sen skall inte EN krona bekostas av skattemedel,kom ihåg det,blir en anmälan på en gång om detta visar sig,sen är man inte Gällivarebo om man inte har minst en generations arv bakom sig."
Jag blir lite förtvivlad på riktigt här alltså. Att ha något att glädjas över tillsammans är väl det vi verkligen behöver i dessa tider av knas? Vad är det som gör att en människa regarerar på ett sådant sätt som ovan när man läser en artikel om något som är gott och härligt? Vad är det som gör att en människa blir så?
Nej jag säger bara GRATTIS Marcus och alla andra skitduktiga skidåkare och åkerskor som vi fått glädjas med och som fått oss att jubla, tjuta och kramas i sofforna. Jag lägger gärna några skattekronor på er. om det skulle vara så liksom.
Kommentarer
Trackback