novey

Att sitta på ett tåg påväg hem och lyssna på den här låten i ipoden,det är baske mig lite för klyschigt. T.o.m. för att vara jag! Men bara de som vet hur det är att stå med varsin fot i två olika hem vet vilken lättnad det är att får komma hem. Till ett enda hem.

Jag vet inte hur det är tänkt det här med hyresrätter. Man bor i en lägenhet i flera år,men sen när man flyttar ut får det tydligen inte synas att en människa har bott där? Jaja. Tack för den här tiden Bostaden Umeå AB,jag hoppas inte på något fortsatt sammarbete! Jag längtar hem nu!

Jag måste säga att något av de dummaste webbupplagorna av våra dags-och kvällstidningar kunde ha gjort var att öppna upp funktionen där folk får kommentera artiklarna de just läst. Jag får spunk på riktigt alltså av alla puckon som nu funnit sina forum. För vad är det här liksom?
Jag läser om världens gulligaste farbror i Aftonbladet. Han var busschaufför men när bussen han skulle köra gick sönder så tog han saken i egna händer och hämtade sin egen privata bil för att skjutsa passagerarna som stod och väntade vid hållplatserna.
Här är den normala reaktionen: men åh vilken fin farbror,det borde finnas fler som honom.
Men nehejdå,bland kommentarerna till artikeln har någon istället skrivit en långt spydigt inlägg om att gubben inte hade tänkt på miljön och vilken förorening han bidrog till genom att skjutsa runt massa folk. Det var hans fel att isarna smälter och isbjörnarna kolar på Antarktis. Typ.

En annan artikel. Om en liten pojkes kamp mot en obotlig cancer och om det stöd han fått i form av gåvor och annat av okända människor. Den normala reaktionen: en rörande historia.
Bland kommentarerna spyr istället någon galla och är sur för att ingen bryr sig om de med prostatacancer också?

Snälla Aftonbladet och ni andra. lägg ner denna funktion och låt oss få fortsätta med att leva i tron om att det ändå finns lite hopp för mänskligheten kvar. Låt alla människor som måste tycka någonting om allting istället få göra som förr i tiden och skicka in sina kloka tankar per post istället. Då kanske man lyckas sålla bort några iallafall,typ de som är förbannade över att priset på frimärken blivit så dyrt och därför vägrar skicka brev. Plus att det då kan råka komma bort några insändare i hanteringen också....attans så synd.

Om det är jobbigt att flytta? MEN SKOJA INTE!
Mor och far anlände till Umeå på fredagkväll för att hjälpa mig med möblerna samt flyttstädningen. Jag är dem evigt tacksam för att de alltid ställer upp för mig och t.o.m. lyckas påskina att de tycker om att göra det! Jag tyckte att jag och S hade förberett flytten så rackarns bra veckan innan då vi tömt förråd och massor med skåp men det här med att flytta,det är ingenting som låter sig göras på en förmiddag. Tidigt på lördagmorgon satte min kära far igång med att skruva isär möbler som såklart var för stora för att få in i hissen (men vi hade en hiss iaf!) medan jag och mamma började dammtorka lister och.....ve och fasa...städa köket! Jag fattar det inte,men det är som att för varje skåp man lyckats tömma och städa ur så öppnar sig två nya - fulla med saker man inte visste att man hade och definitivt inte vet vad man ska göra av!

Till saken hör att jag är värdelös att slänga grejer (Sofia - jag är nästan som din syster och de 200 sugrören!) men nu hade jag verkligen bestämt mig för att rensa. och då menar jag inte rensa som när jag storstädar överfulla garderober och finner det legitimt att behålla allt jag har i dem förutom tre par urtvättade trosor och en egenritad t-shirt från mitt konfirmationsläger 1997. Typ.
Tanken "jamen den här kan ju vara bra att ha i skogen/när man målar/om jag råkar gå upp 15 kilo" blir liksom till en tvångstanke som jag inte kan gå emot.

och ugnen sen då! Det var den som tog knäcken på mig och min mor och gjorde att vi var tvugna att öppna en öl. (mot bordet för vi hade råkat packa ner allt vad kapsylöppnare heter!) Hur kan det finnas så mycket att städa och torka i ett kök där en ändå normalrenlig människa har bott? Det är frågan.

Men nu är det dock gjort (återigen,jag är mina päron evigt tacksam!) och nu är det bara att hålla tummarna inför besiktningen som jag ska boka till veckan. Eftersom min lägenhet ekar tom nu så har jag flyttat in i K´s föräldrars 6-rums lägenhet på Ålidhöjd den här veckan. De två semestrar i grekland så jag bor gott här och har mycket plats att svänga på svansen på. Nu ska  vi äta älgkött. Kram på er och spara inte massa skräp i era skåp! 

YÄÄS jag klarade det! och vad lär vi oss av detta då? Jo att det är helt okej att skolka från skolan i tre veckor och åka till thailand istället! ;)
(men man får svettas lite för det i efterhand!)

Ibland undrar jag hur jag ska klara av att arbeta som sjuksköterska. Som idag,när jag satt med på ett möte där allt bara var överjäkligt sorgligt och min patient grät och de anhöriga grät. och jag satt där,också med tårar brännande bakom ögonlocken och en klump i halsen och försökte vara det vi så fint kallar "proffessionell". Hur ska jag lära mig klara av känslan att inte kunna göra något mer när det ändå finns så mycket kvar att göra? Hur ska man lyckas få bort känslan av otillräcklighet som lägger sig som ett tungt täcke över mig fast anhöriga strör  lovord om tiden som varit?

Ibland kan jag känna mig sugen på att se en riktigt sorglig film, ett riktigt tårdrypande drama sådär. Idag känner jag att det verkliga livet och "naturens naturliga gång" är det sorgligaste som vi kan betrakta ibland.

"I remember what you used to say
That Things won't tumble down
but Now we're here
And finally it changed
We are not standing on solid ground.

Where will I be 365 days from now,
tell me?
what would I feel 365 nights without you?
what would I do?"

Är det bara jag som tycker att Idol är aptråkigt just nu? Jag tror jag går och packar en flyttkartong istället.

Jag älskar den här bilden på vår hund! Jag tänker på det där ordspråket;
Jag tycker hon illustrerar det så fint här,den lilla kråkan. När vi andra klagar över blåsten så sätter hon sig njutningsfullt och låter vinden dra tag i hennes öron och tunga så att dregglet flyger hejvilt.
Nu har jag glömt bort vad jag ville säga med det här inlägget,men det var någon riktigt bra sensmoral jag hade på gång tror jag..?

Det var nog en rackarns tur att jag lydde den gamla damens råd och gick och vilade på eftermiddagen,för hålligång..det blev det! Ja jädrar i lådan!
Tre kvinnor som lämnat män,barn,arbete och studier för att tillbringa helgen i min lägenhet,min nästsista helg som Umeåbo. Ja ni fattar ju själv! Jag har skrattat en hel del den här helgen,och efteråt också och de flesta aktiviteter har dessvärre dokumenterats flitigt både genom fotografier och videofilmer. Synd att jag glömt allt vad överföringssladdar heter i Gällivare..;)

Appropå ingenting. eller jo,appropå helgens övningar. Det är lustigt det här med sing star. I början när man kommer till festen så skruvar man på sig och säger "nejnejnej jag kan ju inte sjunga", -efter två glas vin känns det helt okej att köra en gruppsång till något lättsjunget med typ markoolio men innan kvällen är slut så tycker man plötsligt att ett solouppträdande med något av Sarah Dawn Finer är helt klart lämpligt. Gärna inför folk man inte träffat tidigare också. Med inlevelse. Jag säger som jag alltid sagt; det enda jag saknar är skam i kroppen!

Efter den här roliga helgen har jag tyvärr också förträngt mitt vardagsliv och det faktum att jag ska examineras i två heltidskurser den här veckan plus flytta ur min lägenhet. Det är besvärligt att inte prenumerera på en dagstidning när man ska flytta. Jag var nämligen tvungen att gå och köpa 6 nummer av expressen och aftonbladet för att ha något att linda in mitt porslin i. Tur att jag har S här som hjälper mig med detta elände plus att mor och far kommer ner till helgen. Jag gjorde en lista till min kära mor över saker de behövde ta med sig när de kom. Det två viktigaste var; mycket potenta rengöringsmedel samt ett glatt humör.

Nej nu säger jag som den 91-åriga tanten på jobbet idag;

-Bäst man lägger sig och vilar lite,man vet aldrig om det blir något hålligång ikväll!

Idag anlände som sagt min vän Nonno till Umeå. Jag och S åkte ut till flygplatsen för att hämta det lilla livet och redan i bilen så beskrev jag åt S hur min vän skulle komma rusande genom vänthallen och med ett tjut kasta sig runt halsen på mig. Hon gör nämligen alltid så när vi ses efter att det gått alldelens för lång tid. S undrade om jag inte hade lite högtflygande tankar om mig själv och N´s stora saknad efter mig.

Det hade jag inte. Jag hann inte ens resa mig från plastsoffan vi satt och väntade på innan jag hörde ett tjut eka över ankomsthallen och Nonno kom rusade som en regelrätt dåre genom flygplatsen. Sekunden efter hade jag henne dinglandes runt halsen på mig i något som skulle kunna misstolkas som ett överfall men som faktiskt var en stor kram!

Nu har hon varit här i sisådär 2 timmar och hon har redan ingående hunnit lära min kära man allt hon kan om trosskydd och dess olika användningsområden. Tillexempel. Helgen har bara börjat. Ikväll blir det kräftskiva.

Det råder lite stiltja på den här bloggen för tillfället. Det började i söndags när det efter att jag gått och lagt mig knackade på min dörr. Det är såna gånger jag förstår vad jag har och att han är mitt bästa komplement!

Sen har jag lite fullt upp med att få ihop det här med min utbildning också. och snart dimper tre brudar in i min lägenhet. N,min finafina vän ringde i eftermiddags och sa att hon sätter sig på flyget från Gotland imorgon för att göra oss sällskap ihelg! Hon hade kommit på det idag då hon stod hemma och stekte blodpudding. Jag älskar henne för hennes sätt att aldrig se problem i någonting! Det ska bli fantastiskt att ses igen!

Bloggen,jag återkommer när det stillat sig lite här i Umeå. Var rädd om er vänner

Fredagkväll. Medan ni kanske ägnar er åt discotjosanhejsan så har jag roat mig med följande fredagsnöjen:

1. Tvätta kläder
2. Städa min lägenhet.
3. Försöka trolla ihop en examinationsuppgift.
4. Leta vetenskapliga artiklar att använda till ovanstående uppgift.

(Ja jag VET att jag måste sluta upp med de här vilda helgerna och den här rock n´roll-livsstilen som jag har innan det slutar illa.)

De här bilderna publicerade jag på bloggen för ganska exakt ett år sedan där mina två systrar illustrerade hur man känner sig när man tittar på idoluttagningarna. De är fortfarande högst aktuella.

Jag har just,iklädd min XL-morgonrock intagit ett kvällsfika bestående av en majskolv med smör och salt! Vilken fantastisk kombination det är,fett och salt..och så lite majskorn där under bara för att ha något att lägga det på liksom. Majskolven var snabbt uppäten men tro inte mitt saltsug tog slut där. Jag var så saltsugen att jag var tvungen att moffa i mig två råa falukorvsskivor på det serni. och en kaviarmacka.

Saltbrist? kan tänkas. Nu måste jag försöka underhålla mina goda sovvanor som jag är på god väg att skaffa mig. Godnatt vänner!

I flera veckor har jag laddat för mitt optikerbesök som ägde rum idag. Jag har vetat att min syn har blivit sämre,jag har tyckt att jag faktiskt blivit en trafikfara och har t.o.m plockat fram mina glasögon!
Hela kvällen innan har vi skämtat om blindhundar,vita käppar och brillormar. Idag kom jag till brilldoktorn,han satt mig i den där ögonmanicken och förhörde mig på bokstavsrader. Han sa "hmm" här och "jahaja" där och jag gjorde mig mer och mer förberedd på att  få höra hur fasen jag kunnat gå omkring så länge med så katastrofalt dålig syn. Det var nästan så jag skämdes sådär när jag inte såg om det var ett C eller ett D som var sista bokstaven på raden.

Brilldoktorn kopplar lös mig från ögonmanicken och säger;

-de glasögon du har nu har inte en siffra rätt i styrka som stämmer med dina ögom.

-Jaha säger jag,och ser framför mig hur han plockar fram ett par flaskbottnar som jag i framtiden ska vara tvungen att bära.

-Du har perfekt syn!,säger han. Släng de där glasögonen!

Jag behöver alltså inga glasögon. Jag har nästintill perfekt syn? Det var så snopet så jag nästan tjatade till mig ett litet synfel. Här lägger man ut 300 spänn på en synundersökning och så har man helt plötsligt hur bra syn som helst. Blåst på konfekten,det är vad jag känner mig! Nu går jag ut på dans! Jag och min höksyn!

Jag har herrbesök den här helgen. Gånger flera. När jag jag just tvingat i mig en portion havregrynsgröt vid 06.15 snåret imorse så hörde jag att S klev upp i sovrummet och började klä på sig. När jag gick för att titta in i sovrummet så mötte jag storebror i hallen,också han med kläderna på. Båda hade stigit upp för att skjutsa mig till praktiken strax efter 6 i ottan. Helt frivilligt. Vilka fantastiska män man har i sitt liv!:)

Idag när jag delat ut lite mediciner till en patient jag hade hand om så satte jag mig en stund och snackade lite med denne eftersom det var en ovanligt pratsjuk herre vi hade att göra med. Det här var en väldigt skojfrisk karl men det smög sig in allvar i hans röst då han berättade om hur det är att drabbas av sjukdom när man fortfarande har så mycket kvar att uträtta i livet. Vi pratade en stund om detta men sedan när jag var tvungen att jobba vidare så ryckte mannen på axlarna och sa att man ändå skulle vara tacksam för det alltid finns de som har det mycket värre.
Jag höll med honom om detta och sa, så som jag ofta säger; "-Ja det är som det är här i livet!".

Mannen (som hade sina rötter söderut) sken upp och utbrast; -Det där uttrycket har jag inte hört sen jag jobbade som lokförare i Kiruna! Det är ju det bästa uttrycket som finns! Det krävs en äkta norrlänning för att säga något sådant klokt,Jag måste komma ihåg det där nu!

Numera när vi möter varandra i korridorerna får jag alltid höra; - Hej Ida. Det är som det är!

Det är som det är. Ibland är det inte svårare än så. enkelhet a´la norrland att leva efter.