Höpp höpp.

Nej nu drar jag på mig mysse och bysser och promenerar bort till M & K så vi kan smida planer inför vårt kommande 75-årsgalej! Det är - 15 grader ute men solen skiner och det tycker jag vinner över kylan. Rosor på kinden,solsken i blick ni vet.

Men det var ju tur att han frågade iaf.

Såg ni den 20-åriga killen som strypt sin flickvän och sedan grävt ner henne på Efterlyst igår? De skulle göra en rekonstruktion av hur han hade gått till väga när han dödat henne och skulle visa på en polisman hur han gjort när han ströp henne. När han ska ta tag om halsen på polismannen så frågar smartskaftet;

-Alltså,ska jag ta i med samma kraft som då eller?

Manbahneekanskeinte??

Reflektion.

Det är en trött sjuksköterska som sitter i sitt kök ikväll. Vi befinner oss i en tuff jobbsituation på jobbet och det finns inte mycket utrymme till reflektion och eftertanke under arbetsdagen. 20 vårdplatser på en avdelning och 24 inlagda patienter och ständigt för liten personalstyrka resulterar i 8 -timmarsskift utan att få sitta ner i mer än 10 minuter i sträck på hela dagen och utan riktig mat i magen. Ordet "måsten" får en helt annan innebörd när man jobbar med sjuka människor. I den världen är "måsten" riktiga måsten och ibland ingenting som klarar av att vänta i 45 minuter medan man äter lunch. Samtidigt så tar jag mina äldre kollegors ord på allvar,när de säger att man måste komma ihåg sig själv också. För ingen blir hjälpt av att de som ska hjälpa inte orkar.

En farbror frågade hur många kilometrar vi går på ett skift  igårkväll,när jag för femtiotredje gången, småsprang förbi bordet där han och en medpatient satt och fikade utanför läkemedelsrummet där mina ärenden aldrig tycktes sina.
Det har jag ingen aning om men snart drar våran stegtävling igång så då lär vi få veta!

Nej,jag är trött. men ändå glad. för att vara igång och för att få möjlighet att utforska en ny yrkesroll. Var vindarna sedan bär mig är det ingen som vet. Det finns nog ingenting som tär på en människa som att varje dag jobba med andra människor, men det finns nog samtidigt inget jobb som samtidigt ger en så mycket tillbaka. Så mycket sorg, smärta och ångest man ofta får axla men också så många fina ögonblick och så mycket tacksamhet på en och samma gång.

Minusgrader.


 
  


ain´t no sunshine when she´s gone.(and she´s always gone too long. everytime she goes away.)


Jag saknar dig kompis. Hade behövt någon här som skrattar åt min skämt och förstår sig på riktigt humor!;)
Skippa söderhavsön och pallra dig hem.

(bild: N visar upp sig från sin bästa sida, nyårsafton 2008)


min lilla kompis.

Jag kanske råkar ha världens gulligaste kompis i min lägenhet ikväll?

 
Och min kompis kanske råkar ha den gulligaste rumpa man någonsin skådat i mannaminne?

               

tavelbryderi.

Mina familjemedlemmar är ju inte riktigt kloka! Jag bjöd min mor och syster på middag idag och sedan skulle mamma hjälpa mig med att hänga upp två tavlor som hade anlänt i veckan. Min syster beskriver spektaklet här,så jag hänvisar er dit. Som vanligt så blev hela scenen som hämtad från bästa komedin/farsen när vi ska hänga upp något/bygga något/montera något och det blev stor huvudbry för mig och min ömma moder när vi skulle räkna ut var tavlorna skulle placeras för att hamna i mitten. Hur ska man mäta liksom? Det slutade med att lilla mamma stack in huvudet i köket där Elin satt och brölande; -ELIN,DU HAR FAKTISKT LÄST MATTE PÅ UNIVERSITET;NU KOMMER DU OCH HJÄLPER TILL!!


Föressten,imorgon hade jag besiktingstid till min bil. Nu går den inte att starta. Känns det igen? Säg aldrig ordet "besiktning" högt i närvaro av er bil mina vänner.

The facebookgeneration.

I lördags på festen vi var på så sträckte en kille fram handen till mig för att presentera sig, men istället för att säga

-Hej jag heter xx,jag tror inte vi har träffats?

så sa han;

-Hej jag heter xx,jag tror inte jag har dig på facebook va?


Vi är nog en förlorad generation, en facebookgeneration. :)


Söndag efter lördag.

Håhåjaja. Nu har det äntligen blivit lite liv i den här kvinnan efter en dag med dunkande huvudvärk och trött kropp. Det har inte blivit många knop gjorda idag men nu står iallafall laxen och klyftpotatisarna i ugnen,jag har plockat lite småplock här hemma och satt på en tvättmaskin. Efter maten så drar jag med mig S och handlar lite så är man sedan redo för en ny arbetsvecka.
Igår lurade kissekotten med mig på kalas och vi gick på husfest precis som i våra ungdomsdagar. Det var riktigt trevligt att få uppleva den formen av förfest igen,det var ett tag sen sist och det var ett mycket blandat gäng precis som sig bör i huset när vi drog oss vidare! Jag drabbades som vanligt av en vansinnig mundiarré när vinet låg på plats innanför västen och vill idag erinra mig om flera givande konversationer,haha.;)

och ett meddelande till min kära vän Emil;
Du måste översätta dina nattliga sms du skickar åt mig när du är ute och lever rövare. Jag förstår nämligen inte vad "jag ringer diginnsingafek" betyder!? ;)

Nu mat mat mat.

Friday,I´m so tired.

Jag har ressug och semesterlängtan i min kropp och jag hoppas att vi tar oss iväg på en liten semester i maj någongång. Det är ju alltid lite knepigt det där med ledighet när man börjat ett nytt jobb men jag ska försöka med trix och fix för att få till det. Jag behöver sand mellan tårna.


Jag hade behövt göra lite nytta härifrån istället för att sukta och flukta på diverse strandremsor. Jag är dock så fredagstrött så internetfix på facksidor, swedbank och infomedica får vänta till imorgon. Jag sov 2 timmar på soffan efter jobbet men kämpar ändå mot tunga ögonlock nu. Målet är att hålla mig vaken till mitt lilla mys kommer hem från jobbet. Alltså typ en kvart till. Det kan bli kämpigt värre.

Om nytt nytt nytt.

Bloggen är på intet sätt nedlagd,det är bara det att jag har börjat jobba med ett nytt jobb och med en helt ny yrkesroll och jag är trött som i utmattad varje dag då jag kommer hem från mitt arbete och jag kan inte ens ha radio på i bilen eftersom det är ett sådant myller i huvudet av nya saker att kunna och hålla reda på när arbetsdagen är slut att jag behöver total tystnad. Men...jag återkommer!

Dagens antiklimax;

..att sitta framför Let´s dance och upptäcka att man har samma frisyr som Tony Irwing.

(men kom ihåg att det var du själv och inte jag som sa det...;)


Varför det inte är hälsosamt att gå hemma om dagarna:

S ringer hem för att höra vad jag gör.

Jag: - Vet du! Jag ser på Oprah,det är en hund, en jack russel, som kan räkna där!! *exalterad*
S: - eh..okej.
Jag: -Det är sant! Man frågar den vad t.ex. 5 + 7 är och då trampar den rätt svar med ena tassen!!

Tur att jag börjar jobba imorgon.

Om idag.

Mod är inte att aldrig vara rädd,
mod är att vara rädd men att göra det ändå.

Det ska jag försöka komma ihåg! Gulp!


beauty.

Okej,alla ni ungdomar kan sluta läsa här! Det här är ett inlägg för gammeltackor som mig som kommit upp i en beaktansvärd ålder då det är helt legitimt att finna glädje i krukväxter och blomster. Såå, hur fantastisk är inte den här orkiden som jag fick av mina svärföräldrar igår? Den har 10 blommor och 12 knoppar och bilden gör den inte alls rättvisa! Nu var det bara det där med att hålla den vid liv också...

The end.

Ja var ska vi börja?:) I torsdags blev klass 1/06 färdiga syrror och det var en sjukt omtumlande men fantastisk dag. Hela familjen plus svärmor som kommit ner och överasskat mig satt på åskådarplats på examenscermonin och det var en konstig känsla att sitta uppe på scenen tillsammans med mina 54 klasskamrater och veta att snart skulle allt vara över.
Dagen innan hade jag fått en mycket rolig överraskning då en representant från vårdförbundet ringde upp mig och berättade att min och Sofias C-uppsats vunnit deras  pris för bästa uppsats och därför skulle få ta emot deras stripendium a´ 2500 kr nästa dag. Efter cermonin drack vi skumpa på hotellrummet innan det var dax för en mycket god middag på Angelini.

Igår dukades det upp för examenskalas i kullen hos mor och far. Man kunde tro att någon skulle fylla 50 men det är så det brukar vara när min älskade mamma ska ordna kalas åt någon. Det blev en mycket trevlig kväll med glatt sällskap och god mat! Tusen tack släkt och vänner för alla fina blommor och presenter men framförallt för er närvaro. Det betyder mest av allt! <3

        
Jag tar emot min brosch av våra lärare.
        

Jag innan sittningen.


Två glada skitar efter cermonin.

(Jag måste försöka få någon slags ordning på alla bilder som tagit med olika kameror för att så småningom få upp fler,antingen här eller på ansiktsboken...)

Va? du skojar? Gör man så?

Idag fikade jag långfika på stan med en vännina och hon berättade singelhistorier och skvaller för mig som fick mig att gapa och utbrista -VA?? -NÄEE?? -MÄH!! och -ÄRE SANT?? mellan kaffeklunkarna och salladstuggorna. Jag konstaterade att det kommer vara kört för mig om jag skulle bli singel nu. Jag menar,jag hade ingen aning om att det är sådär det går till nuförtiden? haha ;).

Nu ska jag snart packa ihop mitt pick och pack här hos K och J och ringa och be Sis och Mackan komma och plocka upp mig. Jag är K och J mycket tacksam över att jag har fått natta på deras vardagsrumsgolv i en hel vecka nu när jag inte längre har någon lägenhet här i Umeå. De har ett hotell med fantastiskt service, J har gjort cappucino åt oss varje morgon och K har skickat med mig matlådor till lunch i skolan.Tusen tack! Ikväll anländer mamma och syster nr 2 till Umeå och någongång under dagen imorgon dyker grabbarna upp. Vi kör på den va! Kram på er! :)


om att stå upp rakryggat för sin kriminalitet.

Platsen är SF Bio i Umeå. Jag,J och K ska se den nya wallanderfilmen.

J: -Där är reklam för den där filmen jag pratade om, "Benjamin Buttons otroliga liv"!
Jag:- (högt och ljudligt,som vanligt..) Den har jag redan sett! VI LADDADE NER DEN FRÅN NÄTET FÖR EN VECKA SEN!

Hela kön framför mig vänder sig om,kassapersonalen stannar till och tittar upp från sina kassaapparater och J ooch K vill sjunka genom jorden.

En biograf - det perfekta stället att erkänna sina fildelningsvanor. Tur att jag aldrig valde att satsa på någon tyngre kriminell affärsverksamhet. Det hade nog inte blivit så lyckat tror jag?

Kära nån då.


Jo du älskling....*blink blink och lite plut med underläppen för att se extra gullig ut*

En sista dans.

Nej men hej! Igår träffades ssk 1/06 för att ha examenssittning/sista kvällen med gänget/storfest och det gick ju bara bra det! :) God mat,många kling i glasen,tal,blockflöjtsuppträdande och sen discodans inpå småtimmarna i kostymer och finklänningar. Min lilla rosa tyllklänning fick se hur det ska gå till och det var nog t.o.m. en slips knuten runt huvudet när kvällen tog slut. Det bästa var att nu var hela klassen med på kalaset! På tidigare sittningar och kalas har det mest varit vi 20-something som slutit upp men nu var även våra äldre klasskamrater med och när jag lämnade dansgolvet stod småbarnsmödrarna fortfarande och svängde till Lady gaga. Perfekt!:)

Men nu är det snart över. På torsdag skiljs vi åt efter 3 år tillsammans. Var tog alla år vägen? Jag kan inte garantera att jag inte kommer smyggrina en tår eller två när vi står där i Aula Nordica. Det är slutet på en resa men början på en ny.


Tidigare inlägg Nyare inlägg