novey

Igår återförenades järngänget och gick ut och svirade.
Vi fyra hamnade brevid varandra i aulan, på den allra första dagen när vi började den här utbildningen och vi alla var så nervösa att man bara ville kräkas. och på den vägen var det...:)

Efter första terminen bytte dock Katie bana och blev brandingenjör i Luleå istället men igår var hon tillbaka i stan och då var ju en reunion oundviklig. Vi hade många minnen från första terminen att skratta åt,då var vi alla singlar (Eller;kanske inte på pappret men i hjärtat var jag det för längesen)och det var ett halvår fyllt med både det ena och det andra. Vi mindes första festen första kvällen som slutade med att folk klädde av sig halvnakna och det dansades på bord. Ja sådär som det blir när man inte känner varandra,är spänd och nervös och sen dricker lite alkohol på det.
Nu är vi alla fyra gifta kvinnor och glada för det. Men precis lika roligt som förr hade vi när vi igår drog ut på rackartyg i natten.
 
Snart är den här tiden över..var försvann alla dagar,månader och år?

Jomen det var ju verkligen en jättebra idé för mig det här med att sätta sig ner framför "spårlöst" på TV,ni vet ett sånt där program där bortadopterade barn letar upp sina biologiska föräldrar. Jag som av okända anledningar varit otroligt blödig den senaste tiden och grinat järnet vare sig jag sett Grey´s eller en dokumentär om barnmorskors arbete på TV. Jaja,då behöver man ju iallafall inte tvätta bort sminket ikväll...

Idag började jag och min partner Sofia vår resa mot vår kandidatexamen i omvårdnad. Jag ger Sofias godisförbud en vecka nu när hon ska skriva C-uppsats med mig i 10 veckor. Idag,förutom lunch,så hann jag trycka i mig en redbull,kaffe,2 chokladbollar och en chokladkaka. Jovisst serni.
Jag misstänker att dessa 10 veckor kan komma att resultera i ett antal förtvivlade inlägg i den här bloggen men ni vet vad de säger, det som inte dödar det härdar.

Helgen som gick var lagom lugn för min smak. På fredagkväll åt vi sushi och drack en öl till och det var en fantastiskt fin kombination. På lördag gjorde jag ett besök på Umeå ridklubb och det var en ren fröjd att få sitta på en kall läktare och få höra begrepp som att byta sittben och rida på den stora volten igen. På kvällen skulle tjejerna ut och svira för att fira min namne. Jag deltog på förfest där värdinnan matade mig med kaffedrinkar men när de senare traskade iväg mot krogen för vidare festligheter så begav jag mig hemåt istället. Det var jag mycket glad för på söndagen.

Sen har jag lärt mig att ladda hem och packa upp filmer och TV-serier också. Tyvärr.
Jag som alltid skällt på de som laddar hem och ser hela säsongen av Grey´s anatomy i ett svep. Det har liksom varit min grej att man ska vänta till onsdagar 21.00 för att få se ett nytt avsnitt. Nu har jag sett fyra avsnitt på raken (och grinat till alla). Dumma dumma mig.

Jag knatade in på Gina triot för några dagar sen och tänkte köpa mig ett sån där snajsig fodralklänning som pinglan i reklamen skuttar omkring i,ni vet de där AA-kopiorna? Hon är snygg den tjejen!
När jag som alltid annars är en XS-S i storlek knappt fick av mig storlek Medium eftersom den klistrade sig mot kroppen och framhävde valkar jag inte ens visste att jag hade så gav jag upp. Istället gick jag över till H&M och hittade en söt liten kjol - på barnavdelningen. Jag behövde inte ens den största storleken.
Är det inte något som blivit lite tossigt med affärernas storlekar? Är barnstorlekarna gjorda för allt fetare barn? eller är det jag som börjar bli tjock som inte kan klämma in mig i Ginafodralen?
Jag tar en chokladboll och funderar på det en stund.

Nu ska ni få höra. Ikväll när jag skulle traska bort och hälsa på en vän på Ålidhöjd så tog jag en genväg genom iksuhallen. När jag kommer ut genom huvudentren så ser jag min cykel!! Min stulna cykel står helt ogenerat parkerad just utanför entren med ett nytt lås i hjulet! Först slängde jag bara en snabb blick på cykeln eftersom det var en likadan som jag haft men sen ser jag klistermärket på bakskärmen där det står "Sunes cykelverkstad,Gällivare" på.
Detta klistermärke avslöjar ju liksom att det inte är någon supermountainbike vi snackar om. Jag menar,det är nog bra många år sen Sunes cykelverkstad existerade men det hör inte hit mina vänner! Det är en skitbra och snabb cykel som jag dessutom fått ärva från min älskade vän N när hon flyttade. Hur dum är man inte också om man inte pillar bort ett sådant märke när man snor en cykel? Har tjuvar ingen skam i kroppen när de inte ens försöker dölja att det är någon annans cykel man cyklar omkring på?
Jag blir så arg så jag nästan lackar ur!

Om det inte vore för att jag redan var sen dit jag skulle så skulle jag satt mig utanför Iksu och väntat till någon kom ut och låste upp cykeln. Jag funderade även för en kort stund på att bära iväg hela cykeln med lås och allt men det kändes liksom inte lämpligt med allt folk runt ikring mig. Det ångrar jag dock lite nu.
Ni som kan lagboken,det här med att sno tillbaka stöldgods? får man det?

men nu är spaningen i gång. Cykeltjuven tränar på torsdagar mellan 19 och 21. Jag har honom eller henne på spåren. Fortsättning följer..

Tillbaka i Umeå. Jag har vattnat blommor,betalat räkningar,handlat (tänk vad praktiskt med mataffärer som har öppet till 23!),spanat på mina nya(?) grannar genom kikhålet,förberett redovisningen av vårt fuskbygge till grupparbete som går av stapeln imorgon och ätit ett halvt pringlesrör. Inte illa!

Jag har även fått frågan om jag skulle vara med och springa vårruset i maj och till min förfäran hör jag mig själv glatt svara; -Jajjamen,det blir skitkul!

?

Jag måste ha blivit smittad av min mans förkylningsbakterier och de har uppenbarligen satt sig den del av hjärnan som styr förnuft,realism och verklighetsanknytning. Jag springa vårruset? hahahahaha. Det är ju jätteroligt.

- Jamen vi får gå till apoteket och köpa förkylningsmedicin åt dig imorgon!
- Nej, det enda som hjälper mot detta är döden...

och vi kvinnor snackar om att föda barn?

Påsken är nu slut för iår. Jag har varit hemma i Gällivare i nästan två veckor men det känns bara som några dagar.

...när man ser att var och varannat fönster har julstjärnorna kvar när man går den korta vägen till dörren från motorvärmaren.

Efter några timmar på soffan,middag och dusch så börjar livet återvända till oss här hemma. Älskbälsk åkte nyss på affären och frågade om jag ville ha något speciellt därifrån.

Alltså,vad är grejen med dessa amerikanska toppolitiker som blir inblandade i sexskandaler med antingen lyxprostituerade eller vita huset-praktikanter,och sen ska stå och be om ursäkt med sin fru lojalt tigande vid sin sida? Varför ska den stackars frun stå där och bara stå,utan att säga ett ord? Hon måste ju vara skitförbannad? Vilken förnedring att stå där och höra sin otrogna make stå och läsa upp ett tal som någon annan har skrivit om hur ledsen han är och hur mycket han ångrar sig. Jag tror den där guvenören mest är ledsen för att han blev upptäckt m,ed brallorna nere.
Varför är de så lojala? Mot vem är de lojala?  Och deras äkta makar då? ,som köpte sex för tiotusentals-kronor av prostituerade trots att de var gifta och hade barn och gick i kyrkan varje söndag,var var lojaliteten då?

 Stackars kvinnor,stig ner från podiet,släpp fasaden och var istället så förbannade som ni har rätt att vara.

  

Jag tror baske mig det är en hel del flickhjärtan där ute som klappar lite extra hårt för den här killen. :)

Här sitter jag snart redo för bädden. Det har inte blivit många knop gjorda här på Rullstensgatan sen jag kom hem från skolan vid halv 16-tiden. Fyra timmar statistik kan ta musten ur den bästa. Jag tänkte baka men hade inte alla ingredienser och att gå den tio minuter långa promenaden till Ica kändes närainpå som en total omöjlighet. Vid en halv sekund nuddade jag vid tanken på att gå och träna och sola men den mest ansträngande aktiviteten blev istället att gå ut med papperinsamlingen. Håjaja mina vänner.

Nu på kvällen fick jag även skallebank samt muskelvärk  till råga på allt. Det första jag googlade då var ordet "malaria".
Vanligt förkylningsvirus säger ni? Det ska vi ICKET vara så säkra på hörninini.
 Det passar sig dessutom inte att bli sjuk med vare sig det ena eller andra just nu.

Nej nu ska jag nog bege mig mot lopplådan och läsa två sidor Lisbeth Salander. Mina klasskompisar skrattar åt mig när jag berättar om hur jag aldrig hinner läsa mer än två sidor innan jag somnar på kvällarna och att jag dessutom är så trött innan jag lägger ner boken så jag blundar med ena ögat medan jag läser.

Vi säger så. Imorgon ska det bli solsken och kallt sägs det. Sov gott!

------------------------------------------------------------------------------------

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt,
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med.
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är...

Men titta här kära klasskamrater i ssk 1/06,jag hittade en film från dagens statistiklektion!;)